Börja spela hos oss?
SportAdmin använder Cookies för att förbättra din användarupplevelse. Genom att klicka på Jag Godkänner tillåter du detta. Här kan du läsa mer om cookies och hur SportAdmin använder dem.

1985 spelades den första officiella SM-finalen (en inofficiell SM-final spelades året innan) på Bosön i Lidingö med Danderyd Mean Machines som ett av de deltagande lagen. Finalen vanns dock av Lidingö Pink Chargers med 6-0, vilket också var Mean Machines första förlust överhuvudtaget. Tongivande Mean Machines-spelare i finalen var Carl-Magnus Nilsson, Kaspar Fritz och Peter Henriksson.

Mean Machines spelade sin andra SM-final 1987 på Stockholm Stadion. Matchen slutade dock även den med förlust, 0-20 till Kristianstad C4 Lions, i en match där gästerna från Skåne dominerade totalt. De som stack ut i Mean Machines den dagen var spelare som Anders Norgren, Mats Hedgård och Örjan Lagerhiem.

Under hela 80-talet var seriespelet uppdelat i två serier, Norra och Södra. Sista året med denna uppdelning var 1990 – och Danderyd Mean Machines tog första riktiga SM-guld. Obesegrade (12-0) i matcher under serien och match mot Limhamn Griffins i finalen. Under säsongen hade QB Mike Strachan och WR Theo Blanco varit dominanta, men i finalen var det svenskar som tongivande i segern med 28-21. Bland dessa märktes Robert Fredberg, Carlos Lannefors, Christian Kugelberg och Fredrik Håkansson.

1991
1991 slogs de två serierna ihop, och Superserien bildades. Danderyd Mean Machines slutades på andra plats i serien efter tio spelade omgångar, med 8 vinster och 2 förluster. I semifinalen den 1 september 1991 blev dock Kristianstad C4 Lions för svåra i en jämn match, förlust med 23-24.

1992
I en enkelserie med endast sex matcher hamnade Men Machines på en andra plats, med 4 segrar jämfört med 2 förluster. I slutspelet gick det bättre, där Göteborgs Giants och Limhamn Griffins avverkades. 30 juli spelades SM-finalen i Kristianstad, där Mean Machines ställdes mot Uppsala 86ers. 6-6 i halvtid blev förlust med 12-22. En tunn trupp (med sex spelade som dubblerade) hade svårt för motståndarnas RB Malcolm Davis, troligen den bästa spelare landet skådat med ett förflutet i San Diego Chargers.

1993
Med endast en förlust under säsongen (hemma mot Uppsala 86ers) ställdes Mean Machines - som nu bytt namn till Stockholm Mean Machines - mot serietrean Limhamn Griffins på hemmaplan i semifinalen den 3 juli. Och där slutade säsongen, med en tvåpoängsförlust – 26-28.

1994
1994 var återigen en bra säsong för Stockholm Mean Machines, med 7 segrar och 2 förluster under säsongen. Bland segrarna märks en 42-0-seger på bortaplan mot Kristianstad Mean Machines. Och detta var laget Mean Machines ställdes mot i semifinalen på hemmaplan. Likt året innan var det en jämn match, men med gästerna från Skåne som det segrande laget. 31-34 skrevs förlusten till denna gång.

1995
Säsongen 1995 var den första mediokra Superseriesäsongen, med Mean Machines mått mätt. 4 segar, 1 oavgjord och 3 förluster resulterade i en femteplats under Seriespelet. I slutspelet blev det dock seger mot Göteborg Giants i kvartsfinalen (16-13 på bortaplan) innan Limhamn Griffins blev för svåra i semifinalen. På besök i Malmö förlorade Mean Machines med 7-22.

1996
1996 var Superserien uppdelad i två konferenser, Norra och Södra. Den Norra bestod av tre lag, med Mean Machines som seriesegrare när säsongen var spelad med 5 segrar mot 3 förluster. Två av dessa förluster var på hemmaplan, mot årets dominanter – Kristianstad C4 Lions och Limhamn Griffins. Limhamn besegrade Stockholm i semifinalen med 22-8, men föll sedan mot C4 Lions i finalen.

1997
SM-guld! Mean Machines förlorade endas en match under säsong, och slutade seriespelet med 439 gjorda poäng, ett snitt på 44 poäng per match. Man vann den norra konferensen överlägset och ställdes i semifinalen mot Kristianstad – som tämligen enkelt besegrades med 36-12. I den andra semifinalen skrällde Uppsala mot favoriten Limhamn, och det var Mean Machines mot Uppsala 86ers i SM-finalen den 24 augusti 1997.

3 000 personer på Stockholms Stadion såg en mycket rafflande match där Mean Machines avgjorde i slutminuten, och revanschen från SM-finalen -92 var ett faktum. 28-21 skrevs segersiffrorna till, där de avgörande poängen kom med minuten kvar av matchen. Tongivande i finalen var Magnus Eriksson (RB), Peter Raicevic (DB/WR) samt Shayne Gauthier (LB).

1998
1998 var tronskiftet permanent flyttat till huvudstaden. Från att ha dominerats av Skånelagen Kristianstad och Limhamn var det nu Stockholm Mean Machines som följde upp med ytterligare en imponerande säsong. Man släppte endast till 5,8 poäng per match under säsongen. På hemma plan släppte man till två poäng på fem spelade matcher. Man vann Superserien med 9 segrar och 1 förlust. Superserie nykomlingen Tyresö Royal Crowns besegrades i semifinalen innan man i finalen ställdes mot Örebro Black Knights, det enda lag man förlorade mot under säsongen.

Finalen spelades på Zinkensdamm i Stockholm, och slutade med hemmaseger 31-10. Matchen avgjordes redan i första kvarten, – det mest minnesvärda spelet under matchen var en "hook and lateral " som resulterade i en 45-yards TD. Tongivande spelare under matchen var Magnus Kullenberg (DB), Stefan Sköldebäck (LB) samt Mario Santos (HB).

1999
1999 fortsatte Mean Machines dominans i Superserien. Precis som året innan vann man Superserien på ett övertygande sätt, med 9 segrar och 1 förlust (på bortaplan mot Tyresö, vilket också var den första förlusten mot detta lag överhuvudtaget). I semifinalen besegrades Arlanda Jets med övertygade 42-0 innan Örebro Black Knights återigen väntade i SM-finalen.

Återigen Zinkensdamm och återigen Örebro alltså. Visserligen sprang siffrorna iväg, men det var först på slutet – i halvtid ledde Mean Machines endast med 3 poäng. Till slut vanns dock guldet med 48-25. Framförallt var det springspelet som ledde vägen – Magnus Eriksson och Maria Santos fick sällskap av Johan Ahlström på RB-positionen, och de sprang tillsammans sönder Örebroförsvaret. På försvarssidan var återigen Stefan Sköldebäck dominerande.

2000
Återigen en säsong med endast en förlust under hela säsongen – vilket kom borta mot Carlstad Crusaders då hela seniorlaget spelade match i Hamburg – detta år jämfört med 11 segrar. Klar serieseger, med ett dominant anfall som ledde vägen. 53 poäng per match gjordes under seriespelet – totalt 673, jämfört med 146 insläppta poäng. Arlanda vänta hemma i semifinalen – igen – och Mean Machines gick segrade ur den drabbningen. Finalen spelades i Carlstad och Tyresö Royal Crowns stod för motståndet. Efter en hyfsat jämn första halvlek (26-17) rann poängen iväg i andra och matchen slutade 55-17. Fjärde raka SM-guldet och det femte sammanlagt så långt.

2001
Säsongen 2001 var Superserien uppdelad i två konferenser med gemensam tabell. Serien spelades 28 april-29 juli 2001 och vanns av – Stockholm Mean Machines. I placerings- och slutspelsmatcherna gick det bättre – fram till finalen, där Tyresö Royal Crowns stod på andra sidan. Vilket var fjärde gången Mean Machines ställdes mot denna motståndare under samma säsong. Två gånger i seriespel, en placeringmatch inför slutspelet och så i finalen.

Hemma på Zinkensdamm tog Mean Machines ledningen med 25-0 i halvtid, efter bl.a. tre raka TD:s av Pontus West. Men i andra halvlek rasade allting ihop, och Tyresö kunde vinna med 30-25. Tongivande i nederlaget var redan nämnde Pontus West i anfallet och Peter Raicevic i försvaret.

2002
Grundserien var jämnare än någonsin och Mean Machines avslutade den med 5 vunna och 5 förluster, vilket gav en fjärdeplats i serien av 8 lag. Arlanda Jets stod som seriesegrare och var favoriter till guldet. Efter att ha besegrat Solna Chiefs i kvartsfinalen (75-21) överraskade dock Mean Machines i semifinalen och besegrade Jets med 45-36. I finalen väntade Carlstad Crusaders, som började med att ta ledningen med 14-0. Efter denna tröga öppna kom Mean Machines så igång och kunde till sist vinna med 28-20. SM-guld nummer 6 i prisskåpet. Spelare som utmärkte sig i matchen var Carlos Ortuño (QB) och Ronald Biro (RB) i anfallet, och Anders Tibbling (DL) samt Martin Janzon och Carl-Johan Björk (båda LB).

2003
Efter flera dominerande år i Superserien blev 2003 ett mellanår för Mean Machines. I en haltande serie där två lag drog sig ur seriespelet (Limhamn och Göteborg) slutade Stockholm i mitten av tabellen, på plats 3 av 5, med 4 segrar och 4 förluster. Carlstad och Arlanda var de dominerande lagen i serien, och i semifinalen förlorade Mean Machines mot de senare med hela 25-0 på bortaplan.

2004
Mean Machines slutade tvåa i Superseriens grundspel, efter Carlstad, med 9 segrar och 1 förlust. Än en gång blev det Arlanda som fick ge vika i semifinalen efter 35-8 hemma på Zinkensdamm. Finalen var detta år tillbaka på Stockholms Stadion, och Carlstad Crusaders var motståndaren den 5 september 2004. Det blev en match där båda lagens försvar totalt dominerade och höll poängen till 0-0 efter full tid. I första förlängningsdriven kunde RB Nicklas Lindström springa in en TD för Mean Machines – och enligt reglerna var därmed Crusaders tvungna att göra likadant för att hålla matchen vid liv. Och de kom nära – men tappade bollen, Mean Machines Ola Rugeland kunde ta hand om den – och därmed var matchen över. Det sjunde SM-guldet för Mean Machines var säkrat. Spelare som utmärkte sig den här matchen var Christian Malm (WR), Carl-Johan Björk (LB), Ola Rugeland (LB) samt Henrik Hegardt (DB).

2005
En obesegrad säsong, med 8 vunna matcher och en poängskillnad på 327 mot 51. Noterbart är att ingen match vanns med mindre än 15 poäng, och i seminfinalen blev segern mot Arlanda Jets betydligt större än så, 48-0. SM-finalen spelades på Kristinebergs IP i Stockholm och det var återigen Carlstad Crusaders som stod för motståndet. I en match som var jämnare än vad siffrorna antyder tog ändå Mean Machines sitt åttonde SM-guld med en 35–21-seger.

2006
Stockholm Mean Machines och Carlstad Crusaders var de dominerande lagen i Superserien under mitten av 2000-talet, och det var aldrig mer tydligt än 2006. Både Mean Machines och Crusaders slutade serien med 7 segrar och 1 förlust, båda förlustarna på bortaplan mot varandra. Alla övriga lag i seriespelet förlorade mer än vad man vann. Och det var återigen dessa Mean Machines och Crusaders i SM-final, efter att Stockholm besegrat Arlanda Jets med 20-15 i semifinalen. I finalen blev det återigen seger, 24-21 i en match som spelades på Zinkensdamms IP. Mean Machines nionde SM-guld.

2007
Säsongen 2007 var Mean Machines obesegrade i samtliga fyra hemmamatcher. På bortaplan gick det dock sämre, och man vann endast 1 av fyra spelade bortamatcher. En mittenplacering i serien, och respass i semifinalen mot serietvåan Limhamn Griffins på bortaplan med 0-12.

2008
Efter mellanåret 2007 var laget 2008 tillbaka i Mean Machines-stil. Serieseger (10 vunna, 1 oavgjord och 1 förlust), revansch på Limhamn från fjolårets semifinalförlust (31-22) och SM-final mot Arlanda Jets på Zinkensdamms IP. SM-finalen var en hård match där vi fick se två riktigt starka offense. SMM kontrollerade bollen både i luften tack vare bl.a. Oskar Dahlman (WR) och på marken med hjälp av Kim Taalbi (RB). Seger med hela 70-39, vilket är rekord för mest antal gjorda poäng i en SM-final, och SM-guld nummer 10.

2009
SM-finalen 2009 spelades återigen på Zinkensdamms IP detta år, och Stockholm Mean Machines ställdes mot sin ärkerival under 2000-talet Carlstad Crusaders. Detta år var det dock Carlstad som hade favoritskapet på sig i finalen. Mean Machines slutade seriespelet som tvåa, med 8 segrar och 2 förluster. Vann serien gjorde obesegrade Carlstad. Djurgården besegrades på hemmaplan med 28-3 i Mean Machines semifinal, och i SM-finalen veckan efter "skrällde" hemmalaget och vann matchen med 24-20. SM-guld nummer 11 var ett faktum.

2010
Mean Machines slutade återigen som serietvåa efter 6 vinster, 1 oavgjord och 3 förluster. Återigen var det Carlstad Crusaders som vann serien, och de två lagen tippades att få möta varandra även i detta års SM-final. Men Tyresö Royal Crowns satte stopp för de planerna, och besegrade Mean Machines med 28-21 på bortaplan.

2011
Säsongen 2011 började bra för Mean Machines, men under den andra halvan av säsongen håll spelet inte ihop lika bra. För första gången i Superseriens 20-åriga historia förlorade man fler matcher än vad man vann – vilket ändå räckte till en tredjeplats i seriespelet. I semifinalen ställdes Mean Machines mot Tyresö Royal Crowns på bortaplan, och på Tyresövallen var det aldrig något snack om saken. Underläge med 6-34 i paus blev tillslut 18-56.

2012
Säsongen 2012 blev den sämsta i Mean Machines historia och slutade med en bottenplacering i tabellen med endast en seger och nio förluster. Säsongens enda seger togs mot Uppsala 86ers i seriespelets sista omgång. Laget leddes av den amerikanska QB:n Jacob Caron.

2013
Ännu en förlorad säsong med endast en seger. Arlanda Jets var dock en värre, och vann inte en enda match under säsongen, vilket gjorde att Mean Machines slutade näst sist i tabellen. Säsongens enda seger togs i premiären mot just Arlanda Jets.

2014
En säsong med få höjder och många djupa dalar slutade med två segrar (mot Arlanda Jets och STU Northside Bulls) och åtta förluster, vilket resulterade i en sjundeplacering av nio lag i Superserien. Laget leddes av den amerikanska QB:n Garret Colao.

2015
Det mörkaste året i Mean Machines guldfyllda historia slutade med en säsong med idel förluster och en sistaplats i Superserien. Halvägs in i säsongen rekryterades den mexikanske QB Gustavo Alejandro Garcia, vilket gav laget nytt hopp, men utan att resulterade i några segrar.

2016
Trots bra spel av den amerikanska QB Zach Anderson inleddes seriespelet med åtta raka förluster och det såg ut att bli ännu en dyster säsong för Mean Machines. Men i säsongsavslutningen vände den negativa trenden - först besegrades STU Northside Bulls i en riktig nagelbitare på hemmaplan och därefter vann Mean Machines igen mot Northside Bulls, denna gång på Bergshamra IP. STU slutade därmed sist i Superserien, och Mean Machines på placeringen ovanför.

2017
Fem års kräftgång fick äntligen till slut - säsongen 2017 var Mean Machines tillbaka i slutspel. Inför säsongen rekryterades Sveriges främst QB genom tiderna, Anders Hermodsson, och en ordentlig satsning inför säsongen gav resultat. 6 segrar och 4 förluster resulterades i en slutspelsplats för  första gången sedan 2015. I semifinalen den 1 juni blev dock hemmalaget Örebro Black Knights för svåra och Mean Machines föll med 14-35. Trots semifinalförlusten var säsongen ett trendbrott och en slutade med en känsla att Mean Machines är tillbaka på riktigt.

2018
SM-GULD! Mean Machines tolfte SM-guld på herrsidan, och det första sedan 2009, säkrades i en dramatisk 42-41-seger mot Carlstad Crusaders på Stockholm stadion den 7 juli 2018. I seriespelet vann Mean Machines 4 matcher och förlorade 4, samtliga förluster kom hemma och borta mot Carlstad resp. Örebro Black Knights, de två lag som Mean Machines senare sedan besegrade i slutspepelet. Först i semifinalen (35-14 mot Örebro) och sedan i SM-finalen mot Carlstad. I laget fanns bl.a. amerikanen Matthew Retzlaff, som utsågs till Superseriens bästa import säsongen 2018.

2019
SM-GULD! Mean Machines säkrade sitt 13:e SM-guld på herrsidan genom att besegra Carlstad Crusaders med 49-35 på Borås Arena den 6 juli 2019. Mean Machines gick obesegrade genom hela seriespelet - den första säsongen utan förlust sedan 2005 och den första seriesegern sedan 2008. Laget leddes i anfallet av QB Alex Thury, som passade för 5 TD:s i SM-finalen och innehöll amerikanerna WR Alpha Jalloh (MVP i SM-finalen) och LB Noah Risch.

STOR GRABB
Att bli "Stor Grabb" i Stockholm Mean Machines innebär att man ska ha genomfört minst 10 säsonger i klubben. De som ingår i denna hedersvärda klubb är följande herrar:

20 säsonger
Peter Ohlsson (1991-)

16 säsonger
Mikael Löhr (1997-2011, 2014)

15 säsonger
Oskar Dahlman (1998-2012)
Thomas Löhr (1997-2011)
Kjell-Ove Säfström (1999-2013)
Jesper Johansson (2000-2014)

14 säsonger
Anders Hansson (1998-2011)

13 säsonger
Rikard Danielsson (1984-1993, 1995, 1998, 2000)
Johan Dahlman (1988-1999, 2001)
Magnus Eriksson (1991-2003)
Tshilumba Tapila (2002-2014)

12 säsonger
Carl-Magnus Nilsson (1982-1993)
Carl-Gustav Moberg (1986-1997)
Fredrik Haraldsson (2000-2011)
Ola Rugeland (2001-2011, 2014)

11 säsonger
Jörgen Wiberg (1992-2002)
Fredrik Pilbäck (1997-2007)
Robert Fredberg (1985-1995)
Christian Kugelberg (1985-1995)
Olle Norberg (2002-2011, 2014)

10 säsonger
Carl-Adam Rosenblad (1983-1992)
Kasper Fritz (1983-91,93-94)
Hendrik Hegart (2002-2011)
Erik Fröstad (2000-2009)

 
Huvudsponsorer
Samarbetspartners guld
Samarbetspartners silver
Samarbetspartners brons
Samarbetspartners